Funktion
Fenomenet att bil med släp hamnar i självsvängning, kan uppstå för alla kombinationer av bilar och släp. I vanliga fall krävs höga hastigheter för att det ska uppstå. Men om släpfordonet är överlastat eller har lasten felaktigt fördelad, t.ex. för långt bak, finns risk för självsvängning även i lägre hastigheter, 70–90 km/h.
För att självsvängning sedan ska börja, behövs en utlösande faktor, t.ex.:
- Bil med släp utsätts för en plötslig kraftig sidovind.
- Bil med släp kör på ojämn vägbana eller i ett gupp.
- Yviga rattrörelser.
Handhavande
Då självsvängning väl har börjat kan den bli svår eller omöjlig att dämpa, vilket gör ekipaget svårkontrollerat med risk för att hamna i t.ex. fel körfält eller utanför vägbanan.
Släpfordonsstabilisatorn övervakar kontinuerligt bilens rörelser, speciellt i sidled. Om självsvängning upptäcks, sker individuell bromsreglering på framhjulen vilket ger en stabiliserande effekt på ekipaget. Oftast räcker detta för att föraren ska återfå kontroll över bilen.
Om självsvängningen inte dämpas ut trots TSA-systemets första ingrepp, bromsas ekipaget med alla hjul kombinerat med att motorns drivkraft reduceras. När självsvängningen successivt dämpats och ekipaget åter är stabilt avbryter systemet regleringen och föraren återfår full kontroll över bilen. För mer information, se Elektronisk stabilitetskontroll (ESC) – handhavande.
Övrigt
Ingrepp av TSA kan ske i hastighetsintervallet 60–160 km/h.
OBS
Ingrepp av TSA kan utebli om föraren med kraftiga rattrörelser försöker häva självsvängningen, eftersom systemet då inte kan avgöra om det är släpet eller föraren som orsakar självsvängningen.
Då TSA-systemet arbetar, blinkar ESC2-symbolen i kombiinstrumentet.